Två dagar till har gått. Det blev färd från San Fransico igår (söndag) till ett ställle som heter Barstow, mest för att övernatta. På vägen stannade vi vid en fantastiskt fin Outlet ett par timmar. Och tro det eller ej, men det var ett par saker som kastade sig på mig och bara ville följa med hem till Sverige ;-). Dels en handväska från Micael Kors och sedan en svart skinnjacka från DKNY. Finfina saker, men det var nog inga superfynd direkt. Molly fick en favorit i form av vanliljyogurt med hallon. Glaga tjejer!    Totalt sett blev det drygt 66 mil i bilen. Det var timme efter timme på spikraka vägar genom ökenlandskap, här och var ett berg som bilen fick kämpa sig uppför, och sedan rak ökenväg igen. Det är ett mirakel att inte fler somnar vid ratten! Vi såg inga bilar som kört av vägen bara ett par lastbilar...När vi väl kom fram till Barstow var det becksvart och östregnade samt åskade. Men hjälp av hotellet kunde vi hitta en mexikansk restaurang. Det blev en minst sagt stadig middag före läggdags! Idag, måndag, körde vi vidare till Las Vegas för att undersöka den staden lite. Än en gång genom ökenlandskap ett par timmar innan vi kom dit...stannade för att ta en bild på min mamma och Molly.

Det var mäktigt med de enorma hotellen! Vi gick också igenom några av spelhallarna och det var uppträdanden här och var, riktigt kul tyckte vi alla. Jag ville se fontänshowen utanför Bellagio, och vi hittade den till min lycka!

Mina killar inne på Bellagio!

Det blev en promenad på ett par timmar och en god lunch inne på Venezian.

  Även här kom det åska och regn, något som visst är mycket ovanligt! Sedan dags att köra vidare. Ökenlandskapet avbröts mer och mer av stenar och berg och vi lämnade Califonien till förmån för Arizona. Körde och körde, vilka enorma vidder utan några människor. Det vi såg här och var var små ansamlingar av baracker och husvagnar mitt i landskapet, och vi har räknat ut att det är människor som bor där. Otroligt spartanskt! Nu har vi kommit fram till Flagstaff, där vi tänkte bo för att se Grand Canyon.

Vi har inte riktigt bestämt om vi ska ta en lugn vilodag i morgon eller om vi ska köra till Grand Canyon. Det har blivit 130 mil på två dagar och vi är lite trötta på alla timmarna i bil. Barnen måste jag säga klarar det väldigt bra, fast det kräver sin lilla planering...IT-saker ska vara laddade, snacks och vatten ska finnas med, och ingen ska behöva gå på toaletten på några timmar när man startar. André kör just nu med högläsning ur en bok på Kindle som jag fixat, den handlar om han som skapade Minecraft. Killarna lyssnar väldigt intresserat! Molly får högläsning av mormor från Readly-böcker som vi laddar ned när vi har WiFi. Hon har också sovit en del under färderna eftersom hon varit förkyld.

Det krånglar väldigt med uppkopplingen här, så det blir inte så många bilder som jag hade velat. Men håll tillgodo.

Kram på er!

Hej!!

Här kommer några bilder från dagen som gick i friluftslivets tecken! Efter bad i hotellpooler åkte vi till "Muir Woods" för att titta på enorma Redwood- träd. Det blev en ganska lång färd dit med Shuttle- buss, en promenad på plats och lite fika, sedan bussen tillbaka till bilen. Definitivt värt besväret! Jag hade gärna vandrat betydligt längre längs gångar och stigar i området! 

På kvällen bokade vi bord på en Italiensk restaurang som vi blivit rekommenderad av en som bor här som vi pratade med i går kväll. En riktig toppen- restaurang med snabb och duktig service samt väldigt välsmakande mat! Alla nöjda och glada och vi kunde till och med ta oss tid att äta dessert   

Nu laddar vi för sista natten här och i morgon blir det mest bilåkning hela dagen. Räkna därför inte med något inlägg under söndagen. 

Se på bilderna de enorma träden och lite av restaurangbesöket. Vi försökte klä upp oss lite, men killarnas klädsel är ingen fullpoängare direkt med tanke på kepsarna och Crocs (ve och fasa)...

Ha en bra söndag!

/Carita

Hej!

Nu har vi ägnat San Fransisco en dag. Efter bad och högläsning vid hotellpoolen på förmiddagen (killarna väldigt intresserade av boken om Breivik av någon aneldning) den 1a Augusti körde vi in till stan, över Golden Gate- bron.  

Planen var att hyra cyklar och cykla över, men så tjock med folk som det varngick det då rakt inte att cykla. En hård vind blåste och den kalla dimman hade sitt grepp om bron. 

Vi avvaktade.

I stället parkerade vi vid fishermans warf och tog en "cable car" till centrum.

Vi gjorde ett försök att shoppa, men hittade inget. Eller rättare sagt, jag hittade inget. Känns inte som att det är speciellt mycket billigare än i Sverige...i alla fall inte de saker jag tittade på. 

Det blev fika i gallerian under det ljuva ljudet och ljuset av ett brandlarm, ingen tyckte att man skulle bry sig om det. Supermysigt kan man inte säga att det var ;-).

Efter dessa timmar i stan började vi få nog av storstadslivet och klockan hade blivit halv sju på kvällen. Bron som vi tänkt promenera ut på stod fortfarande i dimma, och hård vind, så vi beslöt oss för att hoppa över den promenaden.

  I stället åkte vi tillbaka till hotellet för att äta middag i närheten, och de gjorde vi. Vi hamnade mitt i en jazzfestival som ägde rum i det centrum där vi bor. Experimentiell jazz är ju innte direkt någon favoritmusik som ni som känner mig vet. Tycker att det är otroligt stressande att lyssna på... Vi hittade en restaurang och fick i oss middag i alla fall, efter en öl på balkongen blev det hopp i säng. Pojkarnas stora fascination är alla coola bilar som finns här överallt, och största delen av samtalstiden med dem går åt till diskussion om bilar och olika bilmärken. Efter middagen passerade vi en Tesla och till deras glädje kunde de nu på närhåll undersöka om den hade ett avgasrör eller inte...

Till min glädje tog jag mig upp klockan sju i morse för att träna ett pass på gymmet. Därefter blev det ute-frukost...som vanligt extremt rik på kolhydrater. Kommer troligen att inte bara ha muffinsmage efter semester, utan se ut som en muffins hela jag...

Nu har jag suttit vid poolen en stund och snart ska vi ut på lite upptåg igen.

Kram till er alla!

Bara ett kort inlägg ikväll eftersom jag är trött efter många timmars bilkörning. Vi har nu kommit till San Fransisco och hittade till hotellet som visade sig vara fint. Ligger i en skön säng och kommer troligen att somna snart.

Vi började denna torsdag med färd till Hearst Castle, ett slott som många vi talat med senaste tiden menade att vi måste se! Bussturer till de bokade visningarna gick regelbundet, och vi åkte upp i värmen. Det var spännande att höra hur Herr Hearst hade en dröm om platsen och att sedan 28 år ägnades åt att bygga det. Lite som vårt renoveringsprojekt hemma....fast ändå inte. Det var väldigt dekadent, med så många olika stilar i en salig blandning. Mycket av interiören hade importerats från Italien och Spanien, så jag kan tänk mig att det är exotiskt för amerikanerna. Man fick inte "publicera" bilder från insidan, så ni får en från slottet utifrån.

Vi körde vidare längs väg 1 som fick brantare och brantare sluttningar på sidorna. Stannade en liten stund för att titta på sjölejon som ligger på en bestämd plats. Det stank riktigt mycket och vi lämnade platsen ganska snabbt...

Färden gick vidare och det är så fantastiskt vackert längs denna väg, önskar att ni alla kunde vara med för att få helheten. Kameran kan inte fånga det...  

Givetvis är allt inte bara solsken på resan, utbrott och olika viljor från barnen får vi stå ut med flera gånger varje dag. Idag var det Molly som flippade ur totalt uppe vid slottet. 

Jag kan inte hjälpa att fundera på om barnens älskade amerikanska frukost påverkar dem; det serveras söta flingor, vitt rostat bröd med marmelad och pannkakor...  

På restaurangerna gäller det att det går undan, någon tre-rättersmiddag är inte att tänka på. I går fanns möjlighet för bar att rita på bordsduken i väntan på maten, på några minuter hade de ritat massor...sedan äter de och vill gå...

Nu är det sovdags! I morgon är det dags att kolla in San Fransisco!

hälsar Carita

Hej hej!
Nu har vi varit ett par dagar här i Pismo beach och upplevt en del. Det är inte någon ”ligga-vid-poolen”-semester direkt. Kära mamma kunde igår inte förstå att vi bara hade varit här fyra dagar, så mycket som vi hinner med.

Igår var det tisdag och vi turistade mest i Pismo beach. Stranden är väldigt lång, men ganska hård, så det blev en promenad till piren där vi fått höra att lokalbefolkningen fiskar. Det var ett par kilometer. Väl på plats fick killarna hyra fiskespön och testa fiskelyckan. Robin pysslade mest med att fastna på pirpelarna och förlora krokar, men Felix fick en fisk (på bilden).

     Riktigt kul! Många får makrill, men den här var någon annan sort. Eftersom den uppenbarligen var ätbar så gav vi bort den till en man som bodde i Pismo. Vi pratade mycket med en äldre man som bor här, han står några timmar om dagen och fiskar på piren. Han kom tidigare från Portugal och hade varit fiskare där, men flyttade till Canada på 70-talet. Han tyckte att det var synd att vi inte stannade några veckor till för att vara med på den Potugisiska festival som han anordnar varje år!

Killarna köpte  brädor som yngre barn ”surfar” med och testade på dem någon timme. Det ser riktigt kul ut!

På  kvällen åt vi på samma restaurang som kvällen innan eftersom den var så bra! Nu blev det skaldjur för min del.

I närheten av Pismo beach finns det vingårdar, framför allt kring Paso Robles ca 40 minuter härifrån. Jag hade tänkt att vi skulle kolla  in någon av dem. Eftersom vi första kvällen drack ett gott vin från J.Lohr, tänkte vi att det kunde vara kul att åka dit. Så idag på morgonen köpte vi med oss lite picknick-mat och åkte dit.

Det blev en otroligt fin upplevelse! När vi kom till anläggningen fick vi höra att man inte fick gå omkring och titta på den. Efter vinprovning och presentation av en man som heter David, frågade han om vi ville ha en rundvandring. Det ville vi såklart! Det vin som vi druckit första kvällen var deras största produktion ”Seven Oaks”, med en miljon flaskor/år.

 
Så kul att se att vingårdar inte är så pittoreska som man kanske föreställer sig! Det är verkligen tradition blandat med teknologi. Nedan ses korkskruven som sorterar druvor från grenar. Samt hela gänget inne i jäsningsrummet.

Här ser ni när flaskor fylls och korkas på i en mobil "vagn" som kan åka runt och göra det på olika ställen.

Druvor som är redo för skörd om ca en månad, och Felix bland rader av vinstockar.

På vingården var det närmare 40 grader varmt, så hett! I Pismo beach är det betydligt svalare. Just nu sitter vi vid poolen. Noterar att klockan är strax efter 12 på natten hemma. Nu ser vi fram emot en sista kväll här i Pismo beach innan färden går vidare norrut i morgon.

Kram till er alla!

Ett par dagar till har gått, härliga dagar! Just nu sitter jag i ett hotellrum och hör vågorna brusa mot stranden och bergskipporna. Det är märkligt hur mycket vatten kan låta! Dörrana är stängda, men ljudet hörs så tydligt! Det är avslappnande.

Dagen i går var en söndag och vi turistade i Los Angeles, närmare bestämt Hollywood. På morgonen åkte vi direkt till Walk of Fame och tittade på alla kändisars avtryck i marken. Det var så gassande hett trots att klockan bara var 10 på förmiddagen, så vi orkade inte stanna så länge.      

Efter det åkte vi för att titta på ”Hollywood-skylten” så nära som det bara gick. Det blev en väldigt trevlig kringelikrokfärd upp på berget förbi fina hus. En och annan bild togs väl på plats.  

Därefter letade vi upp ett lunchställe i Hollywood, i ett otroligt mysigt område där André varit tidigare. Vi fick en lugn lunch på en terass under parasoller i riktig stadsmiljö, där barnen kunde  stå  och titta ned på en fontän och en massa folk som passerade. Ett besök på Abercrombie-butiken blev det också. Molly blev väldigt förtjust i den upplevelsen, och gick igenom butiken smått dansande i mörkret och den pulserande musiken!

   

Vi checkade sedan in på  nästa hotell som låg vid en hamn ganska nära Venice beach, ett riktigt fint Hiltonhotell! Rummet hade fantastisk takhöjd och all tänkbar utrustning, toppentrevligt!
Efter en middag där Molly än en gång somnade vid bordet hade jag och André bestämt att hans hyrbil skulle lämnas tillbaka. Jag körde den stora Dodgen och han bakom. I mörkret. Med en GPS som ställts in i ett garage utan mottagning. Det blev en lång färd. Och lite läskig. För att summera körde jag/vi helt fel och hamnade i fel ände av stan. Batteriet i min telefon var i princip slut, så det var inte så lyckat att jag förlorade kontakten med André. Efter 1,5 timme kom vi fram på olika sätt till hyrbilsföretaget. Och vägen tillbaka till hotellet tog 11 minuter...Oj så trött jag var!

Idag som är en måndag har vi badat och jag har sprungit längs Venice beach! Härligt men väldigt varmt!

Sedan bar det iväg upp längs kusten till Pismo beach längs väg 1 och väg 101. Det är bländande vackert med de många sandstränderna och höga klipporna! Men tänk att man ändå kan vänja sig vid synen, så pass att jag efter några timmar inte reagerar över att det är vackert...

Vi kom fram och det hotell jag bokat på måfå visade sig vara ett lyckokast. Fantastisk svit med total havsutsikt, stor pool och gym några rum bort. Skulle kunna stanna vid hotellet och bara träna tre dagar, men vi kommer att ha lite andra upptåg.
Vi åt en riktigt god middag vid hotellet, och såg solnedgången från vårt restaurangbord, jag tror och hoppas att det är några minuter som för alltid kommer att finnas kvar i minnet. Vackert!

Mumsig stek till midag!

Hela fina gänget vid middagsbordet, perfekt utsikt över solnedgången.    Solen en stund innan den gick ned.

Sov gott!

Planen var att ta ett par lugna dagar för att acklimatisera oss till den nya tiden, 9 timmar efter den Svenska. Därför beslöt jag oss ;-) för att vi skulle åka till stranden på förmiddagen idag. Kombinationen ”Ta det lugnt” och ”strand” kändes som en bra kombo. Redan vid 9 på morgonen hade vi därför tagit oss till stranden i Santa Monica. En härlig känsla att komma till en halvtom parkering, morgondimman låg tät och temperaturen kring behagliga 23 grader. Barnen skuttade glatt ned i havet och njöt av vågorna, och vi (jag, mamma, pappa) supporterade. Vi beslutade sedan att ta en promenad till Piren, ca 2.3 km. Det blev en hel del gnäll längs vägen från den lilla damen i familjen...men efter många om och men kom vi fram. Pojkarna fascinerades av de fiskande herrarna på piren och vi fick höra intressanta historier av de äldre fiskarna! Molly ville mest åka karuseller, men nöjde sig med en tur i pariserhjulet. Efter lunch på piren blev det ett bad till. Solen gassade nu och vi var inte ensamma i de stora vågorna. Felix skulle kunna kasta sig mot vågorna i timmar! Jag förvånas över andelen badande som har vanliga kläder på sig när de badar...Varför? Mina två teorier är att det antingen beror på att de inte vill visa kroppen, eller är de för att de inte vill bränna sig alternativt att de missat att köpa badkläder?! Det som stöder teori ett är att det oftare är överviktiga som har full mundering på sig i havet. Så stor del som 1/3 av kvinnorna hade kläder på sig när de badade vid Santa Monica-piren...Sent på eftermiddagen dök även André upp och gjorde skaran komplett! Åh, så glada barn över att återse honom efter drygt en vecka! Jag undrar bara om inte pojkarna var lika förtjusta över att se den bil han hyrt...de höll på att bli överkörda på parkeringen när de rusade mot mig för att berätta: ”Du ska se vilken COOOOL bil pappa kör mamma!!”. Jag tyckte att de såg ganska normal ut...Många timmar bler det på och kring piren, klockan var närmare 19 innan vi lämnade Santa Monica, varav väldigt få timmar sittande. Restaurangbesök på kvällen klarades av på rekordfart eftersom både Molly och Felix somnade vid bordet! Jet-lag och full aktivitet i 12 timmar var nog anledningen... Nu är det söndag morgon och jag har varit vaken från 4.30...Idag blir det lite mer aktiviteter i LA innan färden går vidare i morgon. Bilder är lite svåra att lägga in, så de kommer efteråt. Just nu vill inte bilderna från telefonen åka över till plattan...Hej hopp!

Vi sa Hejdå till Piren kl 19 på kvällen...    

Trött liten dam somnade vid bordet

Nu är vår långa resdag över och vi ligger i hotellsängen i LA och försöker sova. Klockan är 1.30
Redan på torsdag kväll kom ett SMS om att Dreamlinern över till LA skulle vara försenad i två och en halv timme. På ett sätt var det skönt eftersom vi inte behövde sittar på Arlanda dessa timmar...
I god tid åkte vi ut , fick vouchers pga förseningen, fikade riktigt gott och gjorde en vadslagning om när flyget skulle lyfta. Det gjorde det hela lite spännande. Vi fick veta att det skulle vara ytterligare nästan två timmar försenat.

För er som inte känner till Dreamlinerns bakgrund, är det ett av Norwegians nya stora långdistansflygplan. Dessa har drabbats av ganska omfattande tekniska problem, som orsakat stora förseningar. Därför var det lite spännande att se om vi kom iväg över huvud taget!

Vid 18.30 i stället för 14 var vi boardade och kunde börja njuta av färden. Och det var verkligen en njutning! Barnen satt likt ystra kalvar på grönbete och hoppade i sina stolar när de kunde följa färden på skärmen, lyssna på en massa musik, titta på filmer och dessutom beställa saker från kafeet! Själv hann jag titta på två filmer (ja, ja, med massor med avbrott såklart pga barn som ville bli hjälpta med ett och annat) och se en dokumentär.

Resten av resan bjöd inte på så mycket, bara en oändlig massa köande och väntetider. Innan vi lämnat LAX hade det gått 3,5 timme. Någon form av rekord tror jag

Med hjälp av hyrbilens GPS gick det smidigt för mig att ratta till hotellet i LA! Nu väntar ett par dagars upptäcksfärd i LA och vi längtar mycket efter André som ska dyka upp här i morgon eftermiddag .

Kram och hej!

/Carita