Hej hej!
Nu har vi varit ett par dagar här i Pismo beach och upplevt en del. Det är inte någon ”ligga-vid-poolen”-semester direkt. Kära mamma kunde igår inte förstå att vi bara hade varit här fyra dagar, så mycket som vi hinner med.

Igår var det tisdag och vi turistade mest i Pismo beach. Stranden är väldigt lång, men ganska hård, så det blev en promenad till piren där vi fått höra att lokalbefolkningen fiskar. Det var ett par kilometer. Väl på plats fick killarna hyra fiskespön och testa fiskelyckan. Robin pysslade mest med att fastna på pirpelarna och förlora krokar, men Felix fick en fisk (på bilden).

     Riktigt kul! Många får makrill, men den här var någon annan sort. Eftersom den uppenbarligen var ätbar så gav vi bort den till en man som bodde i Pismo. Vi pratade mycket med en äldre man som bor här, han står några timmar om dagen och fiskar på piren. Han kom tidigare från Portugal och hade varit fiskare där, men flyttade till Canada på 70-talet. Han tyckte att det var synd att vi inte stannade några veckor till för att vara med på den Potugisiska festival som han anordnar varje år!

Killarna köpte  brädor som yngre barn ”surfar” med och testade på dem någon timme. Det ser riktigt kul ut!

På  kvällen åt vi på samma restaurang som kvällen innan eftersom den var så bra! Nu blev det skaldjur för min del.

I närheten av Pismo beach finns det vingårdar, framför allt kring Paso Robles ca 40 minuter härifrån. Jag hade tänkt att vi skulle kolla  in någon av dem. Eftersom vi första kvällen drack ett gott vin från J.Lohr, tänkte vi att det kunde vara kul att åka dit. Så idag på morgonen köpte vi med oss lite picknick-mat och åkte dit.

Det blev en otroligt fin upplevelse! När vi kom till anläggningen fick vi höra att man inte fick gå omkring och titta på den. Efter vinprovning och presentation av en man som heter David, frågade han om vi ville ha en rundvandring. Det ville vi såklart! Det vin som vi druckit första kvällen var deras största produktion ”Seven Oaks”, med en miljon flaskor/år.

 
Så kul att se att vingårdar inte är så pittoreska som man kanske föreställer sig! Det är verkligen tradition blandat med teknologi. Nedan ses korkskruven som sorterar druvor från grenar. Samt hela gänget inne i jäsningsrummet.

Här ser ni när flaskor fylls och korkas på i en mobil "vagn" som kan åka runt och göra det på olika ställen.

Druvor som är redo för skörd om ca en månad, och Felix bland rader av vinstockar.

På vingården var det närmare 40 grader varmt, så hett! I Pismo beach är det betydligt svalare. Just nu sitter vi vid poolen. Noterar att klockan är strax efter 12 på natten hemma. Nu ser vi fram emot en sista kväll här i Pismo beach innan färden går vidare norrut i morgon.

Kram till er alla!

Ett par dagar till har gått, härliga dagar! Just nu sitter jag i ett hotellrum och hör vågorna brusa mot stranden och bergskipporna. Det är märkligt hur mycket vatten kan låta! Dörrana är stängda, men ljudet hörs så tydligt! Det är avslappnande.

Dagen i går var en söndag och vi turistade i Los Angeles, närmare bestämt Hollywood. På morgonen åkte vi direkt till Walk of Fame och tittade på alla kändisars avtryck i marken. Det var så gassande hett trots att klockan bara var 10 på förmiddagen, så vi orkade inte stanna så länge.      

Efter det åkte vi för att titta på ”Hollywood-skylten” så nära som det bara gick. Det blev en väldigt trevlig kringelikrokfärd upp på berget förbi fina hus. En och annan bild togs väl på plats.  

Därefter letade vi upp ett lunchställe i Hollywood, i ett otroligt mysigt område där André varit tidigare. Vi fick en lugn lunch på en terass under parasoller i riktig stadsmiljö, där barnen kunde  stå  och titta ned på en fontän och en massa folk som passerade. Ett besök på Abercrombie-butiken blev det också. Molly blev väldigt förtjust i den upplevelsen, och gick igenom butiken smått dansande i mörkret och den pulserande musiken!

   

Vi checkade sedan in på  nästa hotell som låg vid en hamn ganska nära Venice beach, ett riktigt fint Hiltonhotell! Rummet hade fantastisk takhöjd och all tänkbar utrustning, toppentrevligt!
Efter en middag där Molly än en gång somnade vid bordet hade jag och André bestämt att hans hyrbil skulle lämnas tillbaka. Jag körde den stora Dodgen och han bakom. I mörkret. Med en GPS som ställts in i ett garage utan mottagning. Det blev en lång färd. Och lite läskig. För att summera körde jag/vi helt fel och hamnade i fel ände av stan. Batteriet i min telefon var i princip slut, så det var inte så lyckat att jag förlorade kontakten med André. Efter 1,5 timme kom vi fram på olika sätt till hyrbilsföretaget. Och vägen tillbaka till hotellet tog 11 minuter...Oj så trött jag var!

Idag som är en måndag har vi badat och jag har sprungit längs Venice beach! Härligt men väldigt varmt!

Sedan bar det iväg upp längs kusten till Pismo beach längs väg 1 och väg 101. Det är bländande vackert med de många sandstränderna och höga klipporna! Men tänk att man ändå kan vänja sig vid synen, så pass att jag efter några timmar inte reagerar över att det är vackert...

Vi kom fram och det hotell jag bokat på måfå visade sig vara ett lyckokast. Fantastisk svit med total havsutsikt, stor pool och gym några rum bort. Skulle kunna stanna vid hotellet och bara träna tre dagar, men vi kommer att ha lite andra upptåg.
Vi åt en riktigt god middag vid hotellet, och såg solnedgången från vårt restaurangbord, jag tror och hoppas att det är några minuter som för alltid kommer att finnas kvar i minnet. Vackert!

Mumsig stek till midag!

Hela fina gänget vid middagsbordet, perfekt utsikt över solnedgången.    Solen en stund innan den gick ned.

Sov gott!

Planen var att ta ett par lugna dagar för att acklimatisera oss till den nya tiden, 9 timmar efter den Svenska. Därför beslöt jag oss ;-) för att vi skulle åka till stranden på förmiddagen idag. Kombinationen ”Ta det lugnt” och ”strand” kändes som en bra kombo. Redan vid 9 på morgonen hade vi därför tagit oss till stranden i Santa Monica. En härlig känsla att komma till en halvtom parkering, morgondimman låg tät och temperaturen kring behagliga 23 grader. Barnen skuttade glatt ned i havet och njöt av vågorna, och vi (jag, mamma, pappa) supporterade. Vi beslutade sedan att ta en promenad till Piren, ca 2.3 km. Det blev en hel del gnäll längs vägen från den lilla damen i familjen...men efter många om och men kom vi fram. Pojkarna fascinerades av de fiskande herrarna på piren och vi fick höra intressanta historier av de äldre fiskarna! Molly ville mest åka karuseller, men nöjde sig med en tur i pariserhjulet. Efter lunch på piren blev det ett bad till. Solen gassade nu och vi var inte ensamma i de stora vågorna. Felix skulle kunna kasta sig mot vågorna i timmar! Jag förvånas över andelen badande som har vanliga kläder på sig när de badar...Varför? Mina två teorier är att det antingen beror på att de inte vill visa kroppen, eller är de för att de inte vill bränna sig alternativt att de missat att köpa badkläder?! Det som stöder teori ett är att det oftare är överviktiga som har full mundering på sig i havet. Så stor del som 1/3 av kvinnorna hade kläder på sig när de badade vid Santa Monica-piren...Sent på eftermiddagen dök även André upp och gjorde skaran komplett! Åh, så glada barn över att återse honom efter drygt en vecka! Jag undrar bara om inte pojkarna var lika förtjusta över att se den bil han hyrt...de höll på att bli överkörda på parkeringen när de rusade mot mig för att berätta: ”Du ska se vilken COOOOL bil pappa kör mamma!!”. Jag tyckte att de såg ganska normal ut...Många timmar bler det på och kring piren, klockan var närmare 19 innan vi lämnade Santa Monica, varav väldigt få timmar sittande. Restaurangbesök på kvällen klarades av på rekordfart eftersom både Molly och Felix somnade vid bordet! Jet-lag och full aktivitet i 12 timmar var nog anledningen... Nu är det söndag morgon och jag har varit vaken från 4.30...Idag blir det lite mer aktiviteter i LA innan färden går vidare i morgon. Bilder är lite svåra att lägga in, så de kommer efteråt. Just nu vill inte bilderna från telefonen åka över till plattan...Hej hopp!

Vi sa Hejdå till Piren kl 19 på kvällen...    

Trött liten dam somnade vid bordet

Nu är vår långa resdag över och vi ligger i hotellsängen i LA och försöker sova. Klockan är 1.30
Redan på torsdag kväll kom ett SMS om att Dreamlinern över till LA skulle vara försenad i två och en halv timme. På ett sätt var det skönt eftersom vi inte behövde sittar på Arlanda dessa timmar...
I god tid åkte vi ut , fick vouchers pga förseningen, fikade riktigt gott och gjorde en vadslagning om när flyget skulle lyfta. Det gjorde det hela lite spännande. Vi fick veta att det skulle vara ytterligare nästan två timmar försenat.

För er som inte känner till Dreamlinerns bakgrund, är det ett av Norwegians nya stora långdistansflygplan. Dessa har drabbats av ganska omfattande tekniska problem, som orsakat stora förseningar. Därför var det lite spännande att se om vi kom iväg över huvud taget!

Vid 18.30 i stället för 14 var vi boardade och kunde börja njuta av färden. Och det var verkligen en njutning! Barnen satt likt ystra kalvar på grönbete och hoppade i sina stolar när de kunde följa färden på skärmen, lyssna på en massa musik, titta på filmer och dessutom beställa saker från kafeet! Själv hann jag titta på två filmer (ja, ja, med massor med avbrott såklart pga barn som ville bli hjälpta med ett och annat) och se en dokumentär.

Resten av resan bjöd inte på så mycket, bara en oändlig massa köande och väntetider. Innan vi lämnat LAX hade det gått 3,5 timme. Någon form av rekord tror jag

Med hjälp av hyrbilens GPS gick det smidigt för mig att ratta till hotellet i LA! Nu väntar ett par dagars upptäcksfärd i LA och vi längtar mycket efter André som ska dyka upp här i morgon eftermiddag .

Kram och hej!

/Carita

Välommen tillbaka till bloggen som vi väcker till liv för vår bilsemester den här sommaren också!

Nu är vi redo att överge hettan i Sverige till förmån för hettan på västkusten i USA! Vi har varit på middag hos syster med familj i kväll och det var en fantastisk unik sommarkväll, med barn som leker nakna på gröngräset. Väskorna är näst intill färdigpackade och i morgon kl 14 hoppas vi att flygpanet lyfter. Vi kommer förhoppningsvis att flyga med Norwegians Dreamliner, något som känts som en aning osäkert från bokningen före jul och fram till nu. Dessa plan har ju blivit försenade titt som tätt mest hela tiden...

Jag hoppas på att kunna posta ett inlägg när vi kommit till hotellet på fredag kväll, men en liten rapport om resan över Atlanten. Min förhoppning är att det kommer att gå strålande med direktflyg!
I LA kommer vi att invänta maken som anländer på lördag eftermiddag, det blir trevligt att återse honom   .

Kram och hoppas att vi följs åt här på bloggen under ett par veckor.

//Carita